Nu går jag in i v.34 (33+2) känns bättre o bättre. Inte lika ont lika ofta iaf. Igår hade jag jätte ont efter min bakning. Men tror det var pga att jag var på benen så länge o sen skrubbade jag rent köket efter mig. Men det släppte efter ca 15min o sen dess har jag inte känt av något. Känns allt mer spännande, bebis kan ju komma när som helst om den vill, men samtidigt så känns inte 6,5vecka långt heller. Snart är H*N här med oss. Jag har tvättat alla nya o gamla bebis kläder o bebis har fått en egen hylla i garderoben med dens kläder i strl 50/56.
Förlossningsväskan är packad också. 3bodysar 2byxor 4mössor o 1pyamas till lillbebis. Måste bara köpa en fleece overoll och en liten filt sen så är allt klart.

Nappar har jag oöppnade för Dr brown flaskorna, även om jag hoppas att amningen ska funka o att flaskorna inte behövs. Men för säkerhetsskull så är dom förbereda.

Vi är så förbereda som det går att bli & har enbart positiva tankar inför ankomsten utav bebis nr2.

Jag blir smått irriterad på folk som säger "det kommer bli jobbigt" ehm Ja självklart kommer det bli tufft men det blir inte lättare för att man tänker negativt redan innan bebis kommer. Vissa väldigt konstiga människor slängde ur sig sådana kommenterare redan när jag var gravid med Dino. "det kommer bli jobbigt ni kommer inte att få sova, ni kommer inte kunna göra saker som förr osv osv"   Jo men självklart, vill man ha barn så är man beredd på detta.

Inte en endaste gång under Dinos levnadsår har jag varit självvisk, Dino går först o kommer alltid att göra det. Det är inget jag tycker är jobbigt utan snarare känns det underbart att jag känner ett sånt självförtroende i min roll som mamma o att jag känner att jag är bra på det jag gör. Mina barn är mitt nr 1 allt annat är mindre viktigt o många gånger helt meningslöst.

Vi är iallafall spännda inför vår lilla älskling, namnet verkar vara bestämmt. Eller till viss del. Namnet jag vill ha är så fiiint, men E tycker vi ska lägga till en bokstav så bildar de namnet ett nytt namn. Visst är det fint också men jag gillar min form lite mer än så länge. Hihi vi vet iallafall att det kommer bli ett utav de 2, får bara se vilket som känns mest rätt när bebis tittar ut.

Det kommer även bli spännande att se Dinos reaktion. Vi har spenderat lite tid hos min Kusin o hennes nyfödde bebis. O jag har ändå burit bebisen långa stunder men Dino verkar inte bry sig. Han kommer förbi tittar ler o sen går han igen. Han är alldeles för liten för att förstå alltför mycket också. Men det kommer säkert kännas annorlunda för honom när vi har en bebis på heltid hemma.

Min kusin däremot har en son som är 3år o han är enormt svartsjuk på det nya syskonet. Hon vågar inte lämna honom i rummet med bebisen en endaste sekund. Han har ändrat beteende totalt, dom känner knappt igen honom längre fast det gått 1månad sen syskonet kom.

Så ålders skillnad mellan barnen spelar nog inte så stor roll när man skaffar ett andra barn, man stöter nog på problem oavsett. Men allt har sina för o nackdelar.