Snart kommer min älskade make hem, i ugnen väntar pizza och i kylen står en jätte god choklad mousse med jordgubbar i.... yummi yummi

Älskar att överraska...

Imorgon väntar träning, nu börjar jag träna igen!!!!!!!!!!!

Att åka iväg på semester var skönt men nu är det mindre skönt. E har så mycket på jobbet som han måste ta igen, vilket gör att han jobbar övertid en massa samt att han måste åka till örebro väldigt ofta o jobba där uppifrån. Ibland känns det väldigt tråkigt här hemma o inte ha någon mer vuxen med sig speciellt om kvällarna när man ser på tv osv, kommer nog börja prata med mig själv snart. Men dagarna går hyffsat fort då barnen får tiden att rinna iväg & nu vill jag inte missa en endaste minut med dom eftersom jag vet att snart är det dags o börja arbeta igen. Blandade känslor där faktsikt, vissa dagar tänker jag gud vad skönt det ska bli att börja jobba igen o andra dagar tänker jag NEJJJJ, jag vill inte missa något med mina barn. (Hönsmorsa, kanske har det blivit så för att jag varit hemma så länge med dom?)

Jag har i princip bestämt mig för att jag kommer att börja jobba i oktober månad o då 75%. Kommer att sluta vid kl 14.00 varje dag. På det sättet finns ändå få en hel del tid på dagen som kan spenderas barnen. Jag får sådana ångestkänslor när jag tänker på 8-17 jobb, barnen går o lägger sig vid 19 -tiden det är ingen tid för umgänge alls. Däremellan ska maten lagas ätas and thats it, för att inte tala om hur det blir på vintern då dagarna är så korta... klarar knappt av tanken... Därför mjukstartar jag lite så får vi se därefter... hade kanske valt att jobba 50% men den möjligheten finns inte på mitt jobb, det är antingen 20% (vilket är 1dag i veckan) eller 75%.

Hur som helst så är jag nervös med jobbstarten, hur kände ni när ni började jobba igen efter en tids mammaledighet?