Vet ni, vi har jobbat in en kvällsrutin med Elvis så nu somnar mellan 19-20-tiden för natten!! Det är så skönt o ha en stund på kvällen då båda barnen sover samtidigt. Men ikväll valde Dino att inte vilja somna utan ligga o skrika. Kan de vara någon 18mån grej? Han var helt hopplös som om han vore rädd för att vara ensam i sitt rum. Vi fick till slut lägga honom på soffan hos oss o där låg han en stund tills han till slut somnade.

E bar över Dino till hans säng o nu har även E gått o lagt sig. Sitter här en stund o njuter för mig själv. Blir inte så många sådana "ensam stunder".

Många brukar fråga om det är tufft med två små blöjbarn? Ehm låt mig svara så här, att ha två blöjbarn spelar ingen roll, den lättaste delen i föräldrarskapet är just att byta blöjor om det är de folk syftar på? För min del hade det inte spelat större roll om Dino använde potta istället, eller om han var 2 eller 3år äldre än vad han är. Han hade ändå behövt all den tid jag ger honom idag också oavsett. Men att gå från ett till två barn är mycket mer tuffare än vad man tror, man är ju 1 person på 2barn under tiden den andre är på jobbet.

 Lyckligtvis har vi haft turen att få två lugna barn, ingen utav dom kräver mycket. När jag menar kräver så syftar jag på att ingen utav dom gråter o skriker mycket, dom är väldigt lugna o nöjda. Jag försöker involvera båda barnen i det jag gör, tex brukar Elvis ligga på en filt på mage medan jag o Dino leker på golvet. På de viset ser även Elvis vad som händer o han hör oss prata o jag kan lätt sticka fram mitt huvud till Elvis o gulla lite med honom också. Det bjuder även in Dino till att prata något med sin bror. När Elvis behöver bytas eller matas får Dino vara med antingen hålla flaskan eller hämta blöjan osv.

Men visst är det tufft vissa dagar när nattsömnen inte är den bästa o båda barnen är gnälliga, men jag tar tillvara på denna tid jag har med dom. Tiden går alldeles för fort för att sitta o beklaga sig, jag vill minnas min tid med mina barn med en massa glädje. Hos mig finns inget som är jobbigt allting är en del utav föräldrarskapet. Även om det är jobbigt vissa stunder så beklagar jag mig inte, jag är deras mamma o det är de bästa jag någonsin varit o det bäst jag kommer att få vara.