Min kära son D är en sån dramaqueen på sistone. Så fort han får ett NEJ så gråter han o slänger sig på golvet o tycker synd om sig själv. I början var jag väldigt hönsig o försökte trösta o förklara varför han fick ett nej, men det funkade inte då han fortsatte att storgråta ännu längre stunder. Så nu säger jag bara nej du får inte göra så det är farligt o så låter jag honom gråta istället för att trösta.

Imorse tog han fjärrkontrollen o gick fram till tv:n o började slå kontrollen mot Tv:n, jag gick fram tog kontrollen o sa NEJ du får inte göra så det är farligt!!!! jag visade till o med en arg min för att han skulle förstå att det verkligen inte är bra de han gör. Vad gör ungen, jo han börjar stooor gråta o slänger sig på golvet. Jag går ut från vardagsrummet o in i köket, någon sekund senare hör jag att han har slutat att gråta. Vad snabbt de gick tänkte jag, Men helt plötsligt står han i köket o när han får syn på mig då lägger han sig ner på köksgolvet o börjar att gråta på nytt. Jag går då ut till hans rum & ännu en gång hör jag att han slutar att gråta o kommer in på sitt rum efter mig o lägger sig på golvet för fortsätta att gråta.

Jag tyckte det var så roligt att han gjorde så att jag inte kunde hålla mig från att lyfta upp honom o pussa ihjäl hans goa kinder, han vill helt enkelt att mamma ska tycka synd om honom.