25 days left

Kan inte riktigt förstå att det bara är "25dagar" kvar, känns så overkligt. Kan knappt föreställa mig att det kommer ett barn till. Det känns som om Dino är mitt allt o ingen kan komma i närheten. Även om jag vet att jag kommer älska den nya bebisen minst lika mycket så känns det så konstigt just nu så här innan. När vi väntade Dino kändes det också overkligt, ungefär samma känsla som nu förutom att nu vet man vad som väntar när bebisen väl anländer. 

Kroppsmässigt börjar det verkligen kännas som att kroppen förbereder sig. Igår natt vaknade jag utav förvärkar, ni minns väl den molnande värken i slutet utav ryggen. Det gjorde iallafall ont eftersom de till o med väckte mig o höll mig vaket ett bra tag, känslan fick mig att minnas att det precis var så när allt kom igång med Dino. Trots min rädsla över att föda igen så börjat jag känna mig mer o mer trygg. Jag vet ju vad som väntar med det onda, men samtidigt vet jag att det faktiskt kommer ett slut o ju mer jag kämpar o gör "rätt" (med andning osv) desto lättare kommer det att bli.  

För övrigt mår jag bra, men riktigt trött ganska snabbt, underlättar så mycket att E är ledig nu. Jag är glad över att vi planerade in hans semester och sen pappaledighet så här.