Just nu är jag smått irriterad på mig själv, jag behöver järntabletter. Har varit så kass med alla sådana vitaminer som man ska dricka i denna graviditet. Eller snarare så mådde jag så fruktansvärt illa varje gång jag drack en tablett i början så jag har helt enkelt skitit i det. Men nu mår jag prima vad gäller illamåendet men jag känner mig snurrig o trött. Beror på järnbristen tror jag.

Så imorse när jag o Dino trottsade denna enorma blåst o tog oss en promenad till torget för att handla lite så glömde jag att gå in på apoteket o köpa järntabletterna. Så nu ligger jag här i soffan o känner mig som världens slöaste människa. Tur att Dino sover ett långt pass här nu så jag hinner vila upp mig.

Bebis nr 2 är riktigt stark, H*n sparkar så oerhört hårt. H*n har tendens att sparka rätt mot urinblåsan så då är de bara gå upp o gå o kissa, jobbigt om nätterna, men det går. Jag börjar känna att ryggen tar mycket stryk i denna graviditet. Hade ingen ryggsmärta med Dino alls, men redan nu känner jag att det gör ont o om nätterna är jag väldigt stel, speciellt runt höfterna o nedre delen utav ryggen. Kanske är foglossning men har ingen aning om hur det ska kännas.

Min kära man E, är så duktig han är helt inställd på att träna o komma i form nu ordentligt till sommaren. Så han går upp 05.45 varje morgon o åker till gymmet för att träna innan jobbet. Jag blir så sugen själv speciellt när jag ser vilka resultat det ger att träna innan frukost. Han har blivit ordentligt trimmad, Jaaaag vill jag med, har sagt att så fort barn nr 2 är fött så ska jag börja träna. Jag vill känna mig som mig o inte som en säck potatis. Ibland är det störande med folk som säger "men du behöver inte träna du är redan smal". Jag må se smal ut men jag har inte en enda muskel på kroppen känner mig inte fast utan känner mig mer som sån där amerikansk Jello. Inte fräsht